I söndags gick jag igenom en hög med kulturartiklar jag av någon anledning rivit ut och sparat. I ett förtroendeingivande sammanhang läser jag då om den för mig olästa författaren William Trevor, lägger namnet på minnet och tänker inte mer på det. Igår morse går jag en promenad och släntrar in i ladan där traktens begagnade böcker kan köpas för fem kronor styck. Bland mycket annat värt att bära med sig hem finner jag Other People's Worlds (1980) av William Trevor. Senare, igår eftermiddag, läser jag helgens Financial Times och väl framme på boksidorna möts jag av en recension av nya Love and Summer av, just det, William igen. Märkvärdigt. Julie Myerson avslutar sin välkomponerade review med följande beskrivning: "[WT's] novel not only has all the passion, verve and kick of someone writing in his prime but it's also filled with something even more exciting: uncertainty. I can't think of anything I've read recently that has chronicled more accurately the thumping chaos of human hearts or felt more questioning and youthful and alive." William Trevor debuterde 1958 och har sedan dess givit ut ett fyrtiotal romaner, novellsamlingar och pjäser. Love and Summer är nominerad till Man Booker prize.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Av William Trevor har jag läst The Story of Lucy Gault för några år sedan, utan att den gjorde något bestående intryck. Dock kan det kanske vara på tiden att läsa något mer av Trevor för omprövningens skull.
Julie Myerson som har skrivit recensionen uppskattar jag däremot mycket som författare. Läst något av henne?
Ja, jag har som sagt ingen koll på WT ännu. Men du vet, när något ihärdigt säger en att man skall kolla upp det närmare. Jag får återkomma.
Vad gäller Myerson har jag inte läst heller henne. Jag hamnade i ett samtal om Financial Times ofta briljanta kritik när jag läst hennes recension. Mycket träffsäkert och välskrivet, tycker jag. Nu har jag besökt ditt inlägg och jag tror bestämt att jag måste läsa. Kvinnans mentala tillstånd låter oerhört intressant. Din association till Larkins dikt gör mig än mer övertygad. Tack skall du ha.
Det här är så spännande och märkligt. Det har hänt mig också. Som att hela universum bestämmer sig för att sammanföra dig eller mig med någon de tycker vi behöver just nu.
Jag är säker på att du hittar nåt hos Trevor.
Ja det är onekligen häftigt (att det ofta egentligen är ganska logiskt behöver man inte lägga något vikt vid). Igår hände samma sak med Jean Rhys...
Skicka en kommentar