Hon frågar mig. Vad är konst?

Medan jag frågande, förvirrad och anande tacksam fortsätter den hårresande resan genom tidigare nämnda bok av Cooper, pausar jag i stunder rädslan i Marina Tsvetajevas kontrasterande Konsten i samvetets ljus.
“Det är betecknande att bara det ökända ››individuella‹‹, det jagiska kan vara ont – ett ont epos finns lika litet som en ond natur.”, säger hon och jag noterar. Längre fram: "Icke-poet, super-poet, mer än poet, ej bara poet – men var och vad är poeten i allt detta? Der Kern des Kernes, kärnans kärna. Poeten själv är svar."
Mycket underhållande läsning från tidigt 30-tal.