På uppdrag började jag tidigare idag läsa en roman av en etablerad ung svensk författarinna som släpps i dagarna. Jag kan inte påstå att jag var särskilt peppad. Hade kort sagt inte valt den själv. När jag väl slår upp pärmarna nås jag på fjärde raden, fjärde, av frasen: "alldeles fnissbubblig".
I och för sig tycker jag att ett brett läsande är viktigt, om man intresserar sig för att förstå och eventuellt kunna litteratur och dess ämne. Ett läsande som bevaras levande och frågande, som söker att motverka sina egna spår.
Men, tänker jag medan jag smått skärrad fortsätter till femte raden, finns det ingen måtta? Fnissbubblig?
I helgen biter jag ihop och har den breda läsningen i minnet...
I och för sig tycker jag att ett brett läsande är viktigt, om man intresserar sig för att förstå och eventuellt kunna litteratur och dess ämne. Ett läsande som bevaras levande och frågande, som söker att motverka sina egna spår.
Men, tänker jag medan jag smått skärrad fortsätter till femte raden, finns det ingen måtta? Fnissbubblig?
I helgen biter jag ihop och har den breda läsningen i minnet...
2 kommentarer:
Så hemskt. Jag har just avslutat Proust och befinner mig i en helt annan slags bubbla: analys, utveckling och språket som älskarinna. Tacksamt.
Det förstår jag. Vilken värld.
(Som tur är har få liknande horribla uttryck dykt upp bland raderna, så jag är fortfarande hoppfull. Dessutom sysslar jag med bredvidläsning...)
Skicka en kommentar