I en vecka överfull av jobb och för få timmar i varje dygn blir det mestadels inlägg av notiskaraktär. Håll till godo. Eftersom Herr Noréns dagbok nu dykt upp i pocketform bestämde jag mig för att den får utgöra kvällslektyr en tid framöver. Jag har haft höga såväl som mediokra förväntningar. Lockas inte direkt av avslöjanden om diverse kända profiler. Men jag beundrar Noréns dramatik oerhört. Minns hur jag i ungdomlig förtvivlan fixat och ordnat outhämtade pressbiljetter när Personkrets varit utsåld. Hänförts. Lyssnat till diskussioner om Enquists och Noréns olika ingångar i det biografiskt fiktiva. Et cetera. Väl inne i dagboksvärlden är jag genast hemma. I en ton mycket skickligt balanserande på linjen mellan det utlämnande privata och det producerande språksäkra vandrar denne man genom sina nedtecknade dagar. Iakttar och lyssnar. Ser de vackra sensommardagarna. Begrundar sitt arbete. Uttrycker sorg över misslyckanden eller gräl. Det är mycket vackert. Det är mycket mänskligt. Reagerar på mina egna ordval när jag beskriver det så, men det är faktiskt så det talar. Enkelt. Elegant på ett osökt sätt. Av en, i mitt tycke, stor konstnär. Sedan blir jag tillfreds när han oupphörligen droppar namn som ingår i mitt eget galleri, som Tuymans, Bacon och Dahlström. Känner samhörighet där strax innan sömn. Man får förtroende för det man läser när det tycks ha upplevt samma höjdpunkter, upptäckt i en parallell riktning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Vad roligt att läsa detta! Eftersom jag struntar i Noréns kostymer har jag fnyst föraktfullt åt dagbokens håll, dock anar jag nu en framtida ändring i mitt beteende.
Jag finner den värdefull, på flera sätt. Språket lyser. Tycker att du skall ge den ett försök. Man får bara vara beredd på dess upprepningar och obetydligheter.
I fm:s beställde jag Hr Norén; på lunchen gick jag ned till Aka o tjuvläste - blev provocerad direkt: "A kom över. Vi älskade. Hon hade mens. Jag har börjat lära mig hennes cykel." Jag sög mina tänder så det pangade, gick därifrån undrandes, är han 17? Dock skall jag def ge den en riktig chans, ville bara delge den första impressionen, s.a.s.
De där passagerna blir inte lättare med vägen. Men möjligen djupnar bilden, framlägger energi och tragik. Andra, högre sidor ger ljus och, i vissa ögonblick, förklarar. Framförallt dras jag in av föskjutningen mellan en otrolig textmedvetenhet, ett konsttänkande, ett hantverk och de personliga, privata, skavande uttrycken. En slags vag provokation.
Jag ser fram emot att höra vad du tycker framöver.
Skicka en kommentar