tisdag 16 juni 2009

"Men sen förstod jag. Det var tårar."

Jag är ingen stor läsare av deckare. En och annan slinker igenom, men i behov av spänning tar jag mig i så fall tillbaka i tiden och njuter av en Chandler eller en Hammett. Schabloner kanske någon säger, om whiskyglas, tjusiga damer och luriga skurkar. Ack, så stiligt svarar jag.
Men, så har jag fått Andrea Maria Schenkels Mordbyn rekommenderad från flera håll, deckarvana såväl som noviser, och bestämde mig för att göra ett försök. För man behöver inte hålla Mordbyn särskilt länge i sin hand för att förstå att den bryter av från den ivrigt rusande deckarfloden som fyller kioskhyllorna. Den är tunn och liten. Dess spelplats är en kylslagen tysk landsbyggd 1955. Man anar inga reportrar eller konstaplar, inga slitna stadsmiljöer eller ambitiösa alkoholnivåer. Hela boken tycks långsam och lågmäld.
Som titeln meddelar, det finns en by och det finns ett mord. Men egentligen, det finns ingen berättelse. Som en halv mordutredning byggs boken upp av för brottet relevanta röster, intervjuer och förhör med byns invånare, före detta pigor, grannar, berörda. Ingen förhörsledare, bara svaren. Med en imponerande skärpa särpräglas rösterna och personligheterna träder fram, ur sitt språk. Ålderdomen hörs, naiviteten, vad det än månde vara. Dialekterna. Vissa partier är mer berättande, men med ett strängt vinklat perspektiv blir även dessa delar till former av vittnesmål. Mellan bokens stycken av röster kommer kursiva block av bön. Herre, förbarma dig över oss! Alla heliga martyrer, bed för dem! Tonen lägger sig i den stundande katastrofens läge. Var rädd, vill man säga till de enkla människorna som närmar sig sitt öde. Händelserna träder fram, man lägger samman sekvenserna. Vet någonstans att mordet kommer från någon av de röster man deltagande lyssnar till. Den av Christine Bredenkamp genomförda översättningen är även den skicklig och välljudande, beskrivningarna och formuleringarna blir fortsatt vackra. Det här är med andra ord den allra mest lyhörda formen av deckartext. Stillsamt språkligt. Närvarande. Verkligt, om man kan tillåta sig det uttrycket (och det finns också en verklig händelse som grund för Schenkels historia). Så landar jag i en vidarrekommendation. Mordbyn bjuder dig ett par timmars enkel och högst tilltalande läsning
.

Inga kommentarer: