"Och nu måste jag viska något i ert öra. Sprid inte ut det! Bevara strängt min hemlighet! Ja, klarheten är för mig något så sällsynt, att jag inte kan finna den i hela vida världen - och framför allt icke inom den tänkande och skrivande världen - annat än i diamantens förhållande till planetens massa. Det dunkel man tillskriver mig är minimalt och genomskinligt i jämförelse med det jag praktiskt taget finner överallt. Lyckliga de andra, som äro på det klara med att de begripa varandra perfekt! De skriva, de tala om allt utan att darra på manschetten. Ni kan inte tro hur jag avundas dessa klarsynta dödliga, vilkas verk komma en att tänka på det milda lätta solljuset i ett världsallt av kristall..."Ur Paul Valérys En afton med Herr Teste.
(Ovan citerade tjusiga vän i hyllan står där av en anledning. Under tidiga litteraturstudier fanns denna titel på läslistan inför en föreläsning, ledd av en högst pikant och välformulerad litteraturdam. Desperat läste jag sista natten min kopierade version men under föreläsningen fick jag höra: Står den kvar på listan? Ja, den kunde ni ju sannerligen ha hoppat över. Stött och på tvärs konstaterade jag att jag tyckte att titeln Var viktig, jag letade upp den antikvariskt och jag värderar den fortfarande högt. Återgå till citatet och läs sista meningen igen!)
Bild: Piet Mondrian, Composition No. 12 with Blue.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar