Tant Safiyya och klostret
Khalati Safiyya wa l-deir
Baha Tahir
Översättning från arabiskan Mats Andersson
Bokförlaget Tranan
Enkelhet är det första beskrivande ord som når mig när jag läser Baha Tahirs roman Tant Safiyya och klostret. Betraktelsens enkelhet. Den stillsamma iakttagelse som minnets framlyftande ger vid handen. En ung pojkes syner. En äldre mans hågkomster. Safiyyas häpnadsväckande skönhet och Harbis ädla karaktär. Banditledaren Faris tacksamma uppskattning och munkarnas syn in i andevärlden. I Tant Safiyya och klostret får man möta en riktig berättelse, från en riktig värld. Miljöbeskrivningarna placerar mig där och då. De mänskliga porträtten gör mig till en bekant. Med hjälp av sina små vardagliga detaljer händer dessa minnen igen. Hämndens vrede och reciterande vördnad. Författaren lyckas ge ifrån sig en oerhört mottaglig bild av enkla människor i en enkel by. Ständigt, minns berättaren, drabbas invånarna av hemska skeenden, olyckor. Byns händelser kan dras till, speglas i, Egyptens större dramer. Men, återkommer var och en till, i så vid utsträckning att jag till slut nästan tror dem, - om så Gud vill - och invånarna följer dessa förutsagda skeenden. Berättelsen lägger sig till viss del i en tradition av muntlighet. Som att den framförs, presteras. Traditioner blir centrala, och i den bemärkelsen får den även drag av didaktik. Den skall lära mig något på dess väg tänker jag, för den här berättelsen är gammal och klok. Baksidestexten nämner "en våldsam, vansinnig kärlek värdig en grekisk tragedi", och bokens mytiska tendenser, dess åldriga anor av rätt och fel känns igen. Med förförande känslostyrka kommenteras byns öden. Samtidigt präglas Baha Tahirs roman av en enkelhet i förhållande till vår samtid. Som avslutning lyfts tiden fram till idag, och vi får veta var i världen systrarna gifts sig och verkar. Byn, med sina i vissa fall förbommade och fallfärdiga hus, ligger kvar där bredvid bergen. Klostret har förändrats, turister besöker biblioteket. I den vida omvärlden finns de bybor som av en eller annan anledning rest till den, och i den världen tänker de tillbaka på byn. I Medina ligger fadern begravd, tillfreds efter sin andra, den i Harbis namn, vallfärd. Allt faller på plats, tycks det mig. Jag stänger denna enkla bok, som passar en ledig eftermiddag, och tänker tillbaka på den enkla njutfulla läsning den bjudit mig.
Baha Tahir (f.1935) är idag en av Egyptens och arabvärlden mest uppskattade författare. 2008 tilldelades han International Prize for Arabic Fiction för sin roman Sunset Oasis (i engelsk översättning).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar