Återigen, en Radioteatern Klassiker att försvinna in i. Förvandlingen av Franz Kafka. Allan Edwalls Gregor Samsa är träffsäker och, trots bokens absurda natur, fullständigt trovärdig. Hans förvånade tankegångar, hans bestörtning, kommer ut till radiolyssnaren i form av dregel (auditivt), flås, skrik och tjut. Det här är en kropp som inte längre går att styra. Man hör Gregors försynta välvilja och desperation genom lätena, han vill bara förklara, och sköta sitt arbete. Moderns falsettfalska stämma förgyller dramatiseringen ytterligare, hon är kronan i familjens paniska tillstånd. Rumsligheten i pjäsen är även den välfångad. Instängda och rädda att den vedervärdige varelsen skall komma krälande. De släpar hans stora möbler över golvet, drar och pustar, ljuden ekar. Men i denna nya värld leder ingenting till förbättring. Tiden är redan över.Programmet följs av ett kontemplativt samtal med Edwall. Om Brunnsgatan, Fair Play och Marx.
2 kommentarer:
Jag ska ta och leta upp en repris av det där, om möjligt. Allan Edwall och Gregor Samsa låter som en oslagbar kombination!
Tro mig, det är det. Hörde pjäsen en andra gång. Ännu bättre.
Skicka en kommentar