Wisława Szymborska
Ur Rop till yeti (1957)
(I översättning av Anders Bodegård)
Fyra på morgonen
Timmen mellan natt och dag.
Timmen mellan mage och rygg.
Timmen för dem som är trettio.
Timmen som städas undan förrän hanen gal.
Timmen då jorden icke känner oss.
Timmen då det blåser från släckta stjärnebloss.
Timmen blir-inget-kvar-efter-oss-i-vår-dal?
Timmen tom.
Intig och stum.
Alla andra timmars botten.
Ingen mår bra klockan fyra på morgonen.
Mår myrorna bra klockan fyra på morgonen
är de att gratulera. Vi väntar på klockan fem,
om livet nu ska gå vidare.
onsdag 25 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Finns det månne ett ord för att sådär i slutstrofen vardagliga till ett poem som dittills (åtminstone som jag läser den) varit ganska så lyrisk till sin karaktär?
Term eller inte term, det är hurusomhelst alldeles underbart roligt! "Mår myrorna bra klockan fyra på morgonen
är de att gratulera." Hihi...
Därmed inte sagt att jag inte förstår vad hon menar med den där timman...
La B: Ellerhur! Szymborska är mästerlig på denna typ av vändning. Eller förenkling. Eller fördjupning. Kom osökt att tänka på hennes dikt om katten/maken: Inte kan man väl lämna en katt ensam så här... Den har du såklart funnit. Vacker! Är det inte just dessa dråpliga, enkla, typ måndagsaktiga betraktelser som gör henne så förmedlande?
Skicka en kommentar