arresting, strobe-lit glimpses

Trots något bister kritik lockas jag av Open City av Teju Cole. Lite otymplig sammanblandning av Sebald och Camus kan väl åtminstone vara värt en undersökning. Någonting med det mångkulturella New York, heder åt den typen av anspråk. Jag vill på inget sätt gå emot Kakutanis önskan om redaktionellt ordnande eller städande, men hävdar samtidigt att gränsen kan vara ack så fin. Bufflig, stökig prosa, som ett utdrag ur staden själv, kan helt klart tilltala. Vad skall man säga? När det som är inom en funktionell ram av definierbart (?) kränger runt och stör tar jag gärna emot. När hela förefinnelsen är ohävdad blir det svårare. Slutsatsen blir att Open City kantas av alltför många rika referenser för att gå, mig, obemärkt förbi.