Inte mycket tid till läsning av privat karaktär senaste tiden. Vad gör man istället? Mer simultana sysslor i mitt fall, ser saker, besöker platser, förflyttar mig, lyssnar, tänker. Råkar springa på Galerie Nordenhake på Lindenstrasse och hamnar mitt i de sista timmarna av Franka Hörnschemeyers andra soloutställning hos galleriet: In the Presence of Noise.Det går att förstå Noise på många sätt. Det varierar, det är relativt. Att därför, som Hörnschemeyer gör, arbeta utifrån en mer filosofisk aspekt av betydelsen fungerar utmärkt. Rummet fylls av frågor och linjer och det handlar om den kommunikativa delen av saken. Oljudet som stående mellan det som meddelar och det som mottar. Riktar ljuset mot själva mediet. Förändrar kommunikatörerna, vare sig man väljer att adaptera eller eliminera. Här finns en skillnad, och det blir synligt i installationerna. Med paralleller till och inspiration från bland annat Claude E. Shannon och Henri Lefebvre (matematiker respektive filosof) blir tanken i rummet mättad och stor. Hängande tapetlängder längs ena väggen, en skulptural hög av ritningar, stelnad in i något, väldiga högtalarliknande trattar på var sida om huvudväggen. Man kan se igenom, ropa eller höra, från alla håll.
Det är grundläggande och snuddande metafysiskt. Låter betraktaren veta att de gemensamma överenskommelserna är flyttbara. Att kommunikationen är så mycket mer. Att oljudet kanske inte är i vägen, däremellan. "It is not simply an obstacle, but rather a productive force that generates a system through its very demand to be eliminated."
Bild: Discrete case (2010), Franka Hörnschemeyer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar