Fredag och Robert

Tiden tycks springa ifrån mig, som så många andra, dessa tider. Det är måndag och så inser man att man misstog sig, fredagen var redan förbi. Underligt. Uppslag kommer som spridda skurar. Saker jag vill ta upp, formulera, ventilera. En givande länk. Kulturskribenternas hårda toner, det positiva och det negativa i det. Böcker jag läser.

Mitt i allt detta som inte genomförs tar jag en promenad till soptippen med skräp. Med radion i öronen upptäcker jag att det inte bara är den eminent upplästa radiobearbetningen av Musils egenskapslösa man som förgyller det auditiva rummet just nu. Härtill har hela tre Filosofiska rum ägnats dess innehåll. Jag tar del av det avslutande och flyttas tillbaka i minnet. Till den underliga litteraturen, den underliga upplevelsen av den. Denna musilska skatt att gräva ur. Om gränser och modern identitet. Ulrich och jaget. Dagen efter hör jag dessutom Klassikerrummet i samma ämne. Du är överallt Robert. Och påminner oss.