oråd

Nu har jag funderat. Det är något som inte stämmer. Jag har snöat in, och då menar jag inte bokstavligt även om gränsen är nära, utan rent tankemässigt. Det är det här med Nattåget som skaver. Diverse kloka människor är av annan åsikt och jag försöker ta mig tillbaka och minnas, vad var det som hände under den där läsningen? Så mycket vet jag att jag var skeptisk. Ni som varit med ett tag vet att det hänt förut när det kommer till de litteraturromantiska inslagen. Och de inledande sidorna med mötet på bron och telefonnumret i pannan förhöjde den känslan. Men sedan var det något som fungerade. Mellan berättelsen och mig. På något sätt fick den rätt digra pretentionen i tonen tag om mig. Jag förstår inte riktigt. Jag måste återvända. Tills dess efterlyser jag reaktioner från någon annan läsare. Vare sig ni villigt åkte med eller inte, till Lissabon.