Du har talat om detta skrivna som litteratur. Det stämmer.

I Sammetsvatten finns, ungefär i mitten, novellen Stenbrottet. En lekande, underlig novell om ett författarsällskap, en litterär sekt, som håller en skrivarverkstad på ett berg trettiofyra kilometer nordost om centrala Melbourne och där berättaren deltar. En skog av utmärglade eukalyptusträd växer överallt runt. Som ett hårt stryptag kring författarnas halsar eller som ett befriande konsekvent regelverk har de sin Waldometodik. Inga samtal, ingen respons, och om så mycket som en blick utbyts följer sträng varning. Händer det igen kan de andra deltagarna höra ett oanmält ljud av en bil som startar och kör iväg med den diskvalificerade förbrytaren. Hårdare än ett trappistkloster. Den enda form av kommunikation tillåten är den som går genom skönlitteratur. Koden är litterär. Inga deltagare känner varandra sedan innan och samtliga vistas på berget noggrant insvepta i pseudonymiska slöjor. Snudda aldrig vid en främmande arm. Ingen får höra dig sucka. Om så sker skall det anges och vederbörande måste omedelbart författa om en uppdiktad suckare och dennes suck. Skriva sig ren från den verkliga händelsen. Som, i likhet med allt annat skrivet sedan ett dygn tillbaka, läses av de övriga deltagarna följande morgon. Gerald Murnane fortsätter sitt kartläggande, sitt avskalade till synes ordinära trickande i närmare trettio sidor och jag blir allt mer fascinerad utefter vägen. Var är den plattfrom från vilken jag betraktar denna påhittade bild? Var i består det påhittade? Invånarna i "The House of Fiction". Vem är författaren författaren skriver om och till vem skriver han sin eventuella berättelse? Efter ett antal alternativa avslutningar tillkännager rösten som för pennan att all den litteratur denne har skrivit i stenhuset är ett kodat meddelande till en viss kvinna. Som finns i en föreställning om en värld och där pronomentet "jag" står för en sorts man. Det är vackert och precist, lagom, genomtänkt och förvirrande. Jag stänger boken och tänker på påståendet att varje författare skriver från en ö alldeles utanför fastlandets imaginära början.