lördag 14 november 2009

Om förverkligandet av ord

Funderade på en sak sent igår. När jag läser en bok, och av en eller annan anledning får tillfälle att läsa samma text i ett annat exemplar av samma bok, drabbas jag av en skum känsla. Det är något som inte stämmer. Eller snarare, jag drabbas av en oro över att något inte skall stämma. Risken är väl egentligen inte överhängande, att det inte skulle vara samma text i båda böckerna. Ändå. Det är som att de konkreta orden på pappret måste ses och gå in genom huvudet för att boken skall vara läst. För att de skall finnas. (Jag har tidigare hänvisat till hur ljudet av ett träd som faller i en skog inte finns om ingen hört det. Principen är densamma.) Om jag då läser ett par kapitel i ett annat exemplar, står samma kapitel i den första boken liksom övergivna och oförverkligade kvar, när allt annat blivit läst. Så känns det. När jag igår kväll skulle fortsätta min pre-sömnläsning av dramatikerns dagbok, och alltså bläddrade fram en bit eftersom jag läst dessa sidor i en annan bok kvällen före, uppstod förvirring. De övergivna sidorna står kvar, otummade. Vad händer med dem? Och jag undrar; har de händelser, de förflyttningar och scener jag tagit del av kvällen före verkligen hänt i den bok där jag nu bläddrar förbi dem? Blir handlingen verkligen densamma i båda böckerna?
Kanske skall jag skylla dessa skumma funderingar på nattsudd? Tanken på väg in i dröm. Men jag måste erkänna att det inte är första gången det oförklarade fenomenet bekymrar mig. Läst för många litteraturmysterier? Jag vet inte, jag skyller allt på Jorge i vanlig ordning. Inte för att jag tror att han helt är orsak, men det ger mig anledning att kasta honom en tanke en regnig lördag förmiddag. Om någon sitter inne på ett sanningens ord i saken tar jag tacksamt emot.

3 kommentarer:

Magix Bokbabbel sa...

helt off topic: har du börjat på Emily Arsenaults "Broken teaglass"? Jag har satt den på min julklappsönskelista så nu kan jag inte längre spontanshoppa den, men jag är ändå väldigt nyfiken

La Bibliofille sa...

Så sant Du beskriver det där, jag får ångest vid blotta tanken på den läslakun som uppstår om några sidor lämnas olästa, avgrunden liksom. Kanske försjälsligar jag boken på ett annat sätt än Du, kanske till och med på ett sätt som Du inte alls gör, men ändock. Just det där oförverkligandet Du talar om, det faktum att de där i en annan bok lästa sidorna kapitlen inte blir sedda, upplevda, känns plågsamt, som ett svek. Hur ska texten, DEN texten i DEN boken, kunna gå vidare efter det? För min egen skull räds jag inte att texten skulle vara annorlunda i den bok jag tillfälligtvis gjort en avstickare ifrån, att texten på något vis skulle vara metamorf, istället är det någonting med min handling, min illojalitet, OTROHET... Outhärdligt...
Tyvärr kan inte jag, som Du, skylla på Jorge, utan måste erkänna och tillstå att jag troligtvis bara är störd, rent allmänt.

On Word Arts sa...

MB: Angående litteraturmysteriet Broken Teaglass tordes jag inte inhandla den inbunden och väntar tappert på paperback. Eller möjligen biblioteket. Helt oläst än alltså, men snart påbörjad hoppas jag.
B: En svindlande tanke är lakunen, hur man än försjälsligar. Det svekfulla elementet känner jag igen. Och fusk. Jag har funderat vidare lite och samma sak händer inte alls med till exempel film, iallafall inte hos mig. Således måste det ha med objektet att göra. Ganska självklart. Då återkommer man lätt till tanken att fenomenet troligen förvinner vad gäller elektronisk text i olika format. Illojaliteten är om inte utdöende så på väg att förminskas, rent allmänt. Möjligen.