Läsaren ser henne tydligare än hon kunde se sig själv.

För ett par veckor sedan kom Åsa Mobergs bok om Simone de Beauvoir från 1996 ut i en reviderad nyutgåva. Simone och jag. Efter att ha ägnat den ett par lärorika och högst underhållande timmars läsning vill jag försöka förklara varför jag rekommenderar andra att göra det samma. Först själva upplägget; en annorlunda form av biografiskt skrivande, en dubblerad. Inledningsvis säger Moberg sig ha skrivit en bok om en författare och en läsare, där hon alltså tilldelar sig själv den sistnämnda rollen. Hon är på inget sätt omedveten om det förmätna, kanske till och med det provocerande, i att skriva en bok som jämför henne själv med den minst sagt kända och respekterade de Beauvoir. Men det är denna jämförelse, denna parallella biografi som blir formens finess. Med både mer och mindre väl kända detaljer ur det omtalade franska parets liv (inkluderat Sartre) förankrade i hennes eget svenska liv, hennes egen relation, reaktion, hennes sexualitet, hennes protester eller samarbetsegenskaper, blir det både mänskligt och intressant. Två människors liv exemplifieras och flätas samman. Informativt och personligt. Det är trevligt och kuriöst, men också undersökande och sakligt. Moberg diskuterar sig närmare de Beauvoir, frågar och bekräftar och det råder aldrig någon tvekan om att hon äger en djup kunskap om författarens leverne, översättare till Det andra könet som hon är. Undan sopas myten och lögnen, skapandet av historien, och fram träder en verkligare Simone. En Simone som man faktiskt kan jämföra sig med utan förmätenhet. Moberg kan det, och skriver fram sin egen person och sitt eget läsande så att det blir minst lika givande som anekdoterna ur fyrtiotalets intellektuella Paris. Sammanlagt blir Simone och jag en biografi med eget värde, en flerriktad, fördjupande sådan. Utan att man riktigt tänker på det, eller trodde så från början, har man under läsningen klivit in i ett ovanligt öppet feministiskt rum. Ett rum som lyckats hålla luften frisk och som inte slutat vädra. Här får frågorna fortsätta, känns det som. Och jag som inte läst allt för mycket vare sig om eller av de Beauvoir tidigare konstaterar att jag tack vare denna rika introduktion känner mig angenämnt nödgad att ändra på det. Jag vill in i de Beauvoirs flerlagrade fiktioner, in i memoarerna och idéerna, studera denna produktiva hands alster mer noggrant. Därtill vill jag gärna läsa Mobergs övriga böcker.