I en pockethylla för lyrik finner jag Kommentarer från en ormbunke av Joseph Brodsky och En tid mellan askan och rosorna av Adonis. Kan inte motstå dessa grönskande titlar och finner en blodfylld, sjungande poesi.
Vad skall jag tala om?
Nätter, dar. Eller ingenting.
Om ting eller människor.
Jag skall tala om ting,
ty människorna skall dö.
Tillvaron tar slut. Också min.
Det är meningslöst.
Som att tala i vind.
(J.B. ur Nature morte)
Jorden var inte en kropp. Den var ett sår.
Hur färdas man mellan en kropp och ett sår?
Hur vistas man där?
Såret förvandlas sakta till "föräldrar"
och frågan till rymd.
Ut i rymden, barn!
(A. ur Genesis)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar