Ett par reflektioner kring mässans första dag. En dag som inleddes i helt rätt tonläge, nämligen med en utmärkt dubbel på det intilliggande Mahogny, ett av inte allt för många ställen i Göteborg som serverar ordentligt kaffe. De spelade denna morgon opera på hög volym och stämningen var näsan uppluppen. Härefter följde det av Svensk Bokhandel arrangerade seminariet om hur bokbranschen möter den digitala utmaningen. Först gjordes en genomgång av en opinionsundersökning om svenska läsares vanor och preferenser kring läsande av böcker i dess olika former och därpå följde en föreläsning av Arild Björn-Larsen. Resonemangen var relevanta och väl värda att höra, en videoupptagning utlovades till Svensk Bokhandel. Efter dessa branschspecifika teknikaliteter har dagen ägnats åt litteratur. Fem ytterligare seminarier hann jag lagom med och bara ett av dem gjorde mig något besviken. Idéhistorikern Sven Eric Liedman och litteraturvetaren Lars Lönnroth skulle diskutera den subjektiva sanningen apropå sina memoarer. Visserligen var det mycket trevligt att lyssna på deras anekdoter om boksynta föräldrar och Lönnroth i hippiehår, deras vackra formulerigar om att använda pitoreska invektiv och försonlighet med orden. Men det är när de hastigt nämner polemikens förtjänster i kampen mot universitetsvärldens "farbror Lagom" och memoarskrivandet som form och funktion som man vill ha mer. Och det hinns självfallet inte med på de ynka tjugo minuter herrarna tilldelats. Nåja, i övrigt blev dagen fylld av renodlad tillfredställelse. Den mexikanske författaren Guillermo Arriaga (som skrivit manus till Babel, 21 grams och Älskade hundar) talade om de olika delarna av sitt författande. David Toscana och Ignacio Padilla, också de författare från Mexiko, samtalade om sitt förhållande till den latinamerikanska litteraturens traditioner. Den tjeckiske författaren Jáchym Topol, rumänskfödda litteraturvetaren Jeana Jarlsbo samt översättarna Stefan Ingvarsson och Anders Bodegård diskuterade vad som hänt med den östeuropeiska litteraturen sedan murens fall och vart litteraturen från Tjeckien, Polen och Rumänien är på väg i dag. Journalisten Elisabeth Åsbrinks och chefen för Uppsala stadsteater Linus Tunströms samtal behandlade det onda i konsten, med utgångspunkt i Lars Noréns pjäs Sju tre och en kommande teateruppsättning om det som hände i samband med den. Personligen hade jag önskat mig ett något bredare perspektiv, men det upplägg de valde gav istället chans till fördjupning kring nazism och kriminalitet. Sist men inte minst fick jag också tillfälle att höra översättaren Marika Gedin samtala med den spansk-katalanska författaren Nuria Amat, om autofiktion, galenskap och språk. Som om inte dessa internationella, givande händelser vore nog fann jag en hög med matig vinterläsning från Daidalos på väg hemåt.
torsdag 24 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Seminariet med Toscana hann jag inte med däremot satt vi båda bänkade under det om litteraturen i Tjeckien, Rumänien, Polen - det programmet (tillsammans med ett program i Rum för poesi) blev för mig det mest minnesvärda.
Vad trevligt! Synd att man inte visste vem som var vem i publiken. Arriaga och Amat blev mina höjdpunkter under torsdagen, men det mesta under dagen var mycket lyckat. Nu skall jag gå in och läsa din reflektioner...
Skicka en kommentar