måndag 28 september 2009

När en mässa är som mest angelägen är orden rena!



Bok och Bibliotek, Göteborg 2009. Efter dessa fullspäckade dagar är jag nöjd och imponerad. Av arrangemanget, utbudet och de sammanlagda intrycken. Även om man ibland kunde önska lite mer skärpa i intervjuerna och att vissa talare skulle ge andra talare mer utrymme, har de seminarier jag besökt genomgående hållit hög nivå. Och stämningen har därtill varit så förbaskat trevlig. Vänliga och intresserade människor, både i de flesta montrar och bland besökarna. När den amerikanska Federico García Lorca-biografen strålar över mässans entusiasm är det helt enkelt fullt förståligt. Det som gläder mig allra mest är hur litteraturen står så centralt. Trots diskussioner om läsplattor, kommersiella syften och vinstpiskor i luriga tider finns det läslust, vetgirighet och en vilja att ta sig vidare i frågan om litteraturens varanden. Litteraturens gåtfullhet. Att hela tiden skriva från den gräns där man inte längre kan skriva. Alla läsares dröm om att förvandlas till en fiktiv karaktär. Postpoesi. Microprosa. Hur vi bör fly från den komplicerade texten liksom jagade av djävulen och söka oss till den komplexa, den som är enkel när vi väl lyckats förstå den. Att det uppstår inavel om litteraturen bara tar intryck av sig själv, att den liksom fotosyntesen måste vända sig utåt, se andra traditioner. Var går gränsen mellan att föra in poesin i berättelsen och att föra in berättelsen i poesin? Litteraturen som ger ord till den som inte har ord. Vår längtan efter verklighet. Eftersom vår omgivning är mättad av diskurser måste verkligheten vara det som fattas oss. Längtar vi efter en verklighet som distanserar oss från det vi kallar verklighet? Och hur formulerar man den spänning som gör livet levande i dikt, i litteratur? Dikten måste ha ett konkret hjärta och läsningen vara en ständig belägring av dikten och språket. Ordet måste vara litterärt, vi måste höra dess klang, dess fragment, dess ögonblick. Det måste bevaras öppet, latent, vibrerande. Kraften hos det rena ordet! Jag känner mig tagen, träffad av alla dessa författares och teoretikers uppfordrande anslag. Det är upplyftande att samtalen är så angelägna. Att alla dessa olika människor lyssnar och intresserar sig. Vi frågar fortfarande, för att vi fortfarande behöver fråga, för att vi alltid kommer att behöva fråga, om litteraturen, om konsten.

Bild: Agustín Fernández Mallo och Miguel Casado


6 kommentarer:

Hermia sa...

Aldrig skulle jag kunna uttrycka det du skriver men mitt hjärta klappar för dina ord. Så många intressanta tankar du lyfter fram här att grotta ned sig i.

On Word Arts sa...

De flesta tankar kommer från seminarierna, består av spår från diverse andra tänkare och från det diskussionerna skapat. Och det är just det jag finner så inspirerande, att samtalen tillät sig att spreta och fördjupa. Att de fick lov att bli svåra och abstrakta. Att frågorna lämnades obesvarade. Om jag inte minns fel sa Miguel Casado just något sådant. Att vissa frågor måste bevaras utan svar för att behålla sin styrka. Det kändes som att det var det han förespråkade. Jag har läst dina rapporter och får känslan av att även du är nöjd, och lite trött.

Hermia sa...

Jo, nöjd och trött sammanfattar bra mitt tillstånd efter mässan. Jag håller med dig om att kvaliteten var genomgående hög, vid ett par tillfällen önskade jag ett större djup men där tyckte jag nog samtalsledaren ville mer än de samtalande... Ofta är det kanske mer värt att ställa frågorna än att söka svaren, vilken brist på magi det skulle bli om vi inte tillät oss det.

Miguel Casado ska jag titta lite efter..

On Word Arts sa...

Så sant om magin.
Ibland var det 3-4 framträdanden av samma författare, så kanske kan man då ha viss förståelse för mattheten. Jag fick tillfälle att tacka Casado och frågade samtidigt hur det låg till med översättningen av hans texter. Han finns att läsa på spanska och franska och jag tror att det gäller både hans poesi och hans mer teoretiskt inriktade material. Personligen får jag återvända till honom när jag avancerat i min franska, men det kan få bli en bra motor...

La Bibliofille sa...

Grämelsen över att inte kunnat besöka mässan just detta år då jag tyckt mig ha nått insikt i var man finner kärleken till litteraturen i myllret, då jag med lupp gått igenom mässkatalogen i jakt på spännande seminarier, blir i det närmaste outhärdlig då jag läser Dina fantastiska tankar kring Dina upplevelser. Skulle gärna vandrat i Dina fotspår den gångna helgen. Mina gratulationer till Din Bokmässa!

On Word Arts sa...

Tack skall du ha. Förra året var det du som fick vandra runt i mässvimlet och jag som längtade dit. I år får du glädja dig med förlagens digra utgivning av "nya" författare i mässans kölvatten. Det är också bra.