"and leave my book, I beg you, to the immortality that it deserves"

Det var inte så länge sedan jag läste Oscar Wildes The Picture of Dorian Gray. Hade lyssnat till P1s dramatisering och blivit påmind om Wildes subversiva, sugande text. Oron och rädslan. Spegelns förrädiska krafter. Simon Callow menar att Dorian Grays särställning beror på hur texten ofrånkomligt ekar av författarens eget liv. Om man, liksom jag, förförts av Wildes levnadsbana finnes information, kuriös såväl som annan, i Callows artikel i The Guardian.