Ett grönt blad på marken
Grönt! Gott,
friskt, skönt vått!
Rik luft, mark!
Ljuvt stark,
rik saft,
stor kraft!
Friskt skönt
grönt!
Gustav Fröding (1860-1911)
Fröding har alltid fascinerat mig. Ett av skälen är hur hans dikter, efter en stunds betraktande, eller efter ett antal omläsningar, helt öppnar sig. Hur de förvandlar sig från språk till verklighet, träder in i händelsen, och blir. Hur orden i ovan framlagda dikt tillslut blir rivande stora ljud, hur växtkraften, grönskan, hörs i stavelserna, rytmen. När jag traskade hemåt igår kväll, efter en lång dag, och fullkomligt omslöts av den vältrande prunkande grönskan och berusades av den nyregnade syréntyngda parfymen, tänkte jag på Fröding. Ingen fångar dessa fluorescerande dagar som han.
2 kommentarer:
Trevligt beskrivet.Trodde inte Fröding var så bra, mer prost och ost. Gillar du allt?
Nej, allt uppskattar jag inte riktigt. Inte prosten. Det finns en fin samling (innehållande nästa hela produktionen)i pocket om du vill läsa mer.
Skicka en kommentar