>> Reconsidered.

Selected Works from the Städel Collection

Luc Tuymans’ Werkauswahl aus der Städelsammlung

Städel Museum <<

Jan Vermeer van Delf, The Geographer/Der Geograph 1669

Fernand Khnopff, The Game Warden/Jagdaufseher 1883

Luc Tuymans, Eyes 2001

Att Luc Tuymans, efter William Kentridge, tillträdde Städelschule’s Max Beckmann Foundation Professorship beskriver muséets Max Hollein som "an extraordinary strike of luck". Att förses med utställningens katalog vill jag beskriva i samma ordalag.

Katalogen, med vackra återgivningar av utställningens verk, innehåller även en minst sagt slående text, en transkriberad inspelning av Tuymans associativa guidning genom utställningsrummet. Reflektioner över genrer, epoker, teorier, över konstsociologi och biografi, teknik och rummets spatialitet vävs njutfullt in i vandringen och ledd av kuratorns vältalighet och koncentration följer man tacksamt narrationens väg. Han förklarar, undrar och tänker, som i en solitär konstdiskussion.

Tuymans utgångspunkt är av total karaktär; det visuella. Inte det museala, det konsthistoriska. Verken har valts ut ur ett visuellt behov säger han. Utställningslokalen, "the rotunda", "the octagonal room", detta arkitektoniska experiment som skapar dubbleringar, en fysisk känsla, är minst lika viktig.

Tuymans väljer att låta utställningen ha en nyckelmålning, The Geographer av Vermeer van Delf från 1669, som de övriga målningarna på olika sätt är bundna till. Centralt för utställningens idé är nämligen hur presentationen kontinuerligt förändras när åskådaren förflyttar sig i rummet och hur verken därigenom, i ens blick, konfronteras med andra verk. Denna kontinuitet har alltså sin botten i Vermeers van Delfs målning. Mycket insiktsfullt beskriver Tuymans målningens egenskaper av perfektion och taktilitet. The Geografer gör ljuset till sitt subjekt. Tuymans påpekar Vermeers (och hans samtidas) bruk av Camera Obscura och man kan ana en parallell till kuratorns återkommande till fotots medialitet i sitt eget måleri.

När han beskriver hur besökaren vid sin entré ser målningarna efter varandra i en kaleidoskopisk effekt, cinematografiskt, stroboskopiskt, görs nya paralleller. Bilderna stannar så i betraktarens minne även efter hon lämnat rummet, menar han.

(För er (jag är en av er) som inte genast upptäcker korrespondensen mellan Khnopffs verk och Against the Day av Tuymans i mitt förra inlägg, är alltså den senare skapad som en slags replik till den förra. Utställningens övriga verk finns att skåda i ovan utlagda länk till muséet.)

Vad som gör denna katalog, och säkerligen även utställningen, så utmärkt är, tveklöst, kuratorns konstfullhet. Dessa lager av hantverkarens kunskap. Genomföranden. Funktioner. Genom de verk Tuymans valt ut träder hans egna bilder fram, hans blick, motiv, hans sätt att uttrycka. Konstnären ser in i bilden och låter sig speglas.

Genom läsningens vandring fördjupas, förnyas även min blick. Genom Tuymans ord lyfts bokstavligen verkens ahistoriska förmåga upp till mig, de levandegörs. Fram träder det skulpturala, det tempramentsfulla, verkets eget minne. Snarare än det konstvärldens "operating-system" som man i förordet menar att Tuymans motsätter sig, utsätts jag för, visas jag, visualitetens egen teori.