K1 bjöd i kväll på ypperligt underhållande biografi. Vi får höra honom, den ständiga Thomas Bernhard, tugga fram upprepningarna, de tyska tydliga takterna, överdrifterna, underfundigheterna och oförskämdheterna. Och som alltid, där, döden. "Allt är skrattretande jämfört med döden." Världsvineriet, sanningsmanin, hatade ringlekar, hatade surkål, hatade knarrande dörrar. Shakespeare, Schopenhauer, Descartes. Nazister, patrask. Mushål och möss, otukt och vansinne.
Programmet följer ett antal olika trådar. Anekdoter från hans stammishak, hur han som tjugoåring praktiskt taget dödförklarades i sin lungsjukdom och väl inne i likrummet visade sig leva, hur sjukdomen, andnöden, präglade och följde honom genom hela författarskapet, stilistiken, den outtröttliga sammanlagda rösten, Thomas Bernhard som Thomas Bernhard.
"...de första intrycken, redan vägen till inskrivningen i folkskolan, i första klass... den ledde mig förbi en slaktare, och vid de öppna dörrarna hackor, hammare, knivar i rader, mycket vackert ordnade, å ena sidan blodiga, å andra sidan blixtrande blanka och rena, slaktningsapparater...sedan ljudet från hästarna som helt plötsligt sjunker ihop, dessa jättelika bukar som öppnar sig, faller ihop, ben, var, blod...sedan från slaktaren ett par trappor upp till kyrkogården, bårsalen, ett gravvalv...jag kan fortfarande minnas, redan första skoldagen, en blek yngling i bårsalen, son till osttillverkare...och därifrån med bultande hjärta till skolbänken...en ung lärarinna..."
Frapperande!
(Foto: Joseph Gallus Rittenberg, 1978)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar