Dagen är en sådan där bra dag, som bjussar. Som leder en in på bra spår och låter en flyta med. -Titta här! Här är en annan sak som du kommer att gilla, och här ligger den boken du hörde om men glömt, och nu kan du prata med de här personerna, som gillar samma saker... ja ni vet. Jag är redan mycket nöjd, och dagen är inte ens slut ännu.
Har varit på Bokpuffen och sysslat med boktips. Grymt ställe! Bra folk. Stött på några nya författarskap, som säkerligen dyker upp här så småningom. Gick till stadsbiblioteket, och hittade några fler. Och så: fann ännu en film av Isabel Coixet. Av samma stadsbibliotekiska slump beskådade jag härom dagen hennes The Secret Life of Words (Foto ovan: Folkets bio). Om Hanna. Som har arbetat på en fabrik i fyra år, skött sig absolut felfritt, och aldrig varit sjukskriven. Ändå ber hennes chef om att få träffa henne. Det är arbetskamraterna som har svårt att acceptera hennes varje dag identiska matlåda, hennes tystnad, hennes spöklika uppsyn. Chefen tvingar henne att ta ut semester och hon reser till havet. Det har inträffat en allvarlig olycka på en oljeplattform utanför byn där hon landar, och hon anmäler sig som sjuksköterska till den svårt brännskadade Josef, som vårdas på plattformen. Större delen av filmen utspelar sig där. Med det väldiga, onda tycks det, havet tätt omgivande.
Och The Secret Life of Words förvånade mig. Den är vanlig och enkel, verkligen just så. Och jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men dessa två individer, deras uttryck, deras outtalade öden, går rakt in i betraktaren. Filmen är lågmäld och stillsam, och fantastiskt filmad. Kall grå vinter, kalla gråa ansikten, vyer. Skådespeleriet beundransvärt. Och som helhet är det gjutet. Framför allt, när Hanna mot slutet öppnar minnet och berättar, i en lång fullständigt gastkramande monologisk passage, är det genialiskt. Vad som hindrar filmen från att trots sin vanlighet bli vanlig, tror jag är hur berättelsen och gestaltningen hela tiden behålls kryptisk. Dold, letande, förbipasserande. Lätt vägande trots bottenlös tyngd.
Och nu alltså ännu en film. Tror på Isabel Coixet.
Har varit på Bokpuffen och sysslat med boktips. Grymt ställe! Bra folk. Stött på några nya författarskap, som säkerligen dyker upp här så småningom. Gick till stadsbiblioteket, och hittade några fler. Och så: fann ännu en film av Isabel Coixet. Av samma stadsbibliotekiska slump beskådade jag härom dagen hennes The Secret Life of Words (Foto ovan: Folkets bio). Om Hanna. Som har arbetat på en fabrik i fyra år, skött sig absolut felfritt, och aldrig varit sjukskriven. Ändå ber hennes chef om att få träffa henne. Det är arbetskamraterna som har svårt att acceptera hennes varje dag identiska matlåda, hennes tystnad, hennes spöklika uppsyn. Chefen tvingar henne att ta ut semester och hon reser till havet. Det har inträffat en allvarlig olycka på en oljeplattform utanför byn där hon landar, och hon anmäler sig som sjuksköterska till den svårt brännskadade Josef, som vårdas på plattformen. Större delen av filmen utspelar sig där. Med det väldiga, onda tycks det, havet tätt omgivande.
Och The Secret Life of Words förvånade mig. Den är vanlig och enkel, verkligen just så. Och jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men dessa två individer, deras uttryck, deras outtalade öden, går rakt in i betraktaren. Filmen är lågmäld och stillsam, och fantastiskt filmad. Kall grå vinter, kalla gråa ansikten, vyer. Skådespeleriet beundransvärt. Och som helhet är det gjutet. Framför allt, när Hanna mot slutet öppnar minnet och berättar, i en lång fullständigt gastkramande monologisk passage, är det genialiskt. Vad som hindrar filmen från att trots sin vanlighet bli vanlig, tror jag är hur berättelsen och gestaltningen hela tiden behålls kryptisk. Dold, letande, förbipasserande. Lätt vägande trots bottenlös tyngd.
Och nu alltså ännu en film. Tror på Isabel Coixet.
1 kommentar:
Grattis till en bjussdag, de är inte vanliga, men när de väl kommer är de ofta generösa!
Ska spana in den där The Secret Life of Words, en god film är alltid välkommet. Tack för tipset!
Skicka en kommentar