Visar inlägg med etikett Rysk litteratur. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Rysk litteratur. Visa alla inlägg

onsdag 16 september 2009

Två bläddranden

I en pockethylla för lyrik finner jag Kommentarer från en ormbunke av Joseph Brodsky och En tid mellan askan och rosorna av Adonis. Kan inte motstå dessa grönskande titlar och finner en blodfylld, sjungande poesi.

Vad skall jag tala om?
Nätter, dar. Eller ingenting.
Om ting eller människor.
Jag skall tala om ting,
ty människorna skall dö.
Tillvaron tar slut. Också min.
Det är meningslöst.
Som att tala i vind.
(J.B. ur Nature morte)

Jorden var inte en kropp. Den var ett sår.
Hur färdas man mellan en kropp och ett sår?
Hur vistas man där?
Såret förvandlas sakta till "föräldrar"
och frågan till rymd.
Ut i rymden, barn!
(A. ur Genesis)

tisdag 15 september 2009

Dubblerad

I Michèle Lesbres Den röda soffan läser jag hur berättaren läser ett citat ur en bok av Jankelevitch med en titel lånad av Rilke: "Vi behöver en underjordisk himmel och ett magiskt orsakssammanhang som undkommer vardagens prosaiska krav".

onsdag 26 augusti 2009

Hon frågar mig. Vad är konst?

Medan jag frågande, förvirrad och anande tacksam fortsätter den hårresande resan genom tidigare nämnda bok av Cooper, pausar jag i stunder rädslan i Marina Tsvetajevas kontrasterande Konsten i samvetets ljus.
“Det är betecknande att bara det ökända ››individuella‹‹, det jagiska kan vara ont – ett ont epos finns lika litet som en ond natur.”, säger hon och jag noterar. Längre fram: "Icke-poet, super-poet, mer än poet, ej bara poet – men var och vad är poeten i allt detta? Der Kern des Kernes, kärnans kärna. Poeten själv är svar."
Mycket underhållande läsning från tidigt 30-tal.

lördag 23 maj 2009

Kölden bet som en frätande dimma

Gårdagskvällens hemresa förgylldes av Radioteaterns dramatisering av Alexsandr Solzjenitsyns En dag i Ivan Denisovitjs liv. Riktigt bra. Produktionen är avskalad och gripande karg. En rumslighet och en kroppslighet som bara texter av den kalibern kan åstadkomma. Man hör sjukdomen, lidandet. Det var visserligen en sval afton, och en något tunnklädd undertecknad, men det var gestalningen, av fångarna som måste ut i arbete då det bara är 38 minus, inte ens 40, och inte 41 som är gränsen för att få slippa, som gjorde mig stel av kyla. Jag blev genast lockad att läsa om långnovellen, ypperligt nyutgiven av Bonnier Klassiker.