Complete Destruction

It was an icy day.
We buried the cat,
then took her box
and set fire to it

in the back yard.
Those fleas that escaped
earth and fire
died by the cold.

William Carlos Williams

Sammanhang

Se det gråa trädet. Himlen runnit
genom dess fibrer ned i jorden -
bara en skrumpen sky är kvar när
jorden druckit. Stulen rymd
vrides i flätverket av rötter, tvinnas
till grönska. - De korta ögonblicken
av frihet stiger ur oss, virvlar
genom parcernas blod och vidare.

Ur 17 dikter, 1954
Tomas Tranströmer

Ja dig behövde vårarna väl.

Mången stjärna
eggade dig att känna för den. En våg
hävde sig upp i det förgångna, eller
just då du gick förbi det öppnade fönstret,
en violin gav sig hän. Allt detta var uppdrag.
Men var du vuxen det? Var du ej ständigt
ännu förströdd av en väntan,

Ur Duinoelegierna, första elegin. Rainer Maria Rilke

A Table in the Wilderness

I draw a window
and a man sitting inside it.

I draw a bird in flight above the lintel.

That's my picture of thinking.

If I put a woman there instead
of the man, it's a picture of speaking.

If I draw a second bird
in the woman's lap, it’s ministering.

A third flying below her feet.
Now it's singing.

Or erase the birds
make ivy branching
around the woman's ankles, clinging
to her knees, and it becomes remembering.

You'll have to find your own
pictures, whoever you are,
whatever your need.

As for me, many small hands
issuing from a waterfall
means silence
mothered me.

The hours hung like fruit in night's tree
means when I close my eyes
and look inside me,

a thousand open eyes
span the moment of my waking.

Meanwhile, the clock
adding a grain to a grain
and not getting bigger,

subtracting a day from a day
and never having less, means the honey

lies awake all night
inside the honeycomb
wondering who its parents are.

And even my death isn't my death
unless it's the unfathomed brow
of a nameless face.

Even my name isn't my name
except the bees assemble

a table to grant a stranger
light and moment in a wilderness
of Who? Where?

Av Li-Young Lee (F. 1957).

Gacela of the Dark Death

 I want to sleep the sleep of the apples,
I want to get far away from the busyness of the cemeteries.
I want to sleep the sleep of that child
who longed to cut his heart open far out at sea.

  I don't want them to tell me again how the corpse keeps all its blood,
how the decaying mouth goes on begging for water.
I'd rather not hear about the torture sessions the grass arranges for
nor about how the moon does all its work before dawn
with its snakelike nose.

  I want to sleep for half a second,
a second, a minute, a century,
but I want everyone to know that I am still alive,
that I have a golden manger inside my lips,
that I am the little friend of the west wind,
that I am the elephantine shadow of my own tears.

  When it's dawn just throw some sort of cloth over me
because I know dawn will toss fistfuls of ants at me,
and pour a little hard water over my shoes
so that the scorpion claws of the dawn will slip off.

  Because I want to sleep the sleep of the apples,
and learn a mournful song that will clean all earth away from me,
because I want to live with that shadowy child
who longed to cut his heart open far out at sea.

Gacela of the Dark Death
Federico García Lorca
Översättning: Robert Bly

Poetiskt ögonblick, poetiskt långsamt

Jag sitter här och andas
mig närmare graven
in - lite närmare
ut - lite närmare
in - lite närmare

Därute faller snön.

Jag vill inte bli äldre nu!
Jag vill inte...

Därute faller snön,
så där riktigt poetiskt långsamt.

Hjälper det om jag andas långsammare?

Nu börjar det blåsa.

Fönstret slår igen
som ett kistlock.

Ur Gnag, Ute skiner solen, 1965
Sonja Åkesson

det sanna

"När sanningen sätts i verket skiner den fram. I varje dikt
en liten dörr. Hör du hur den tecknar sig i rösten? Där
bakom verkar drömmandets obegripligt invecklade
skeenden. Du sover lite kanske, rör dig oroligt i
sömnen. Sanningen

överskrider de verktyg vi har att gripa den med. Det låter
enkelt."

Ur (Sofia. Platon. Heidegger. Och raden av älskare),
ur Ögonblicket är för Pindaros ett litet rum i tiden.
Magnus William-Olsson
Wahlström & Widstrand, 2006.

Ur Flod en natt

"där bokstaven stod upp och gick ut över kullarna
tyst genom det hela sedan, inte fram utan vid sidan av och ner
i dikena där ögon står i bruna spräckelfärger svartbärskloten och här
talar åter sorl av alla, oriktade och ut bara
detta är flod"

Ur Karkas, 2004
Katarina Frostenson

Kvarlevor

Poesi kan aldrig handla om mig
och jag aldrig om poesi.
Jag är ensam, dikten är ensam
och återstoden tillhör maskarna.
Jag stod på gatorna där orden bor,
böcker, brev, berättelser,
och väntade.
Jag har alltid väntat.

Orden, i ljus eller mörkare form,
Förvandlade mig till en mörk eller ljusare någon.
Dikter passerade mig
och igenkände sig själv som ting.
Jag kunde se det och se mig.

Denna avmattning tar aldrig slut.
Hela eskadrar av dikter söker sina diktare.
De irrar utan befäl genom ordens stora distrikt
och väntar på kvarlevorna efter sin fulländade,
slutna, diktade, skapade
och oantastliga

form.


Ur En staty av frågor
Cees Nooteboom
Urval och översättning: Lasse Söderberg
ellerströms, 1995

Paul som Paul, om eftermiddagen

O little root of a dream
you hold me here
undermined by blood,
no longer visible to anyone,
property of death.

Curve a face
that there may be speech, of earth,
of ardor, of
things with eyes, even
here, where you read me blind,

even
here,
where you
refute me,
to the letter.

"O Little Rot of a Dream"
Paul Celan (Paul Antschel), 1920-1970
Översättning av Heather McHugh och Nikolai Popo

Peruanskt, denna söndag

Weary Rings

   There are desires to return, to love, to not disappear,
and there are desires to die, fought by two
opposing waters that have never isthmused.

    There are desires for a great kiss that would shroud Life,
one that ends in the Africa of a fiery agony,
a suicide!

    There are desires to. . .have no desires, Lord;
I point my deicidal finger at you:
there are desires to not have had a heart.

    Spring returns, returns and will depart. And God,
bent in time, repeats himself, and passes, passes
with the spinal column of the Universe on his back.

    When my temples beat their lugubrious drum,
when the dream engraved on a dagger aches me,
there are desires to be left standing in this verse!

Céser Vallejo (1892-1938)
Translated by Clayton Eshleman

Urdiskt, en söndag

Be near me now,
My tormenter, my love, be near me—
At this hour when night comes down,
When, having drunk from the gash of sunset, darkness comes
With the balm of musk in its hands, its diamond lancets,
When it comes with cries of lamentation,
with laughter with songs;
Its blue-gray anklets of pain clinking with every step.
At this hour when hearts, deep in their hiding places,
Have begun to hope once more, when they start their vigil
For hands still enfolded in sleeves;
When wine being poured makes the sound
of inconsolable children
who, though you try with all your heart,
cannot be soothed.
When whatever you want to do cannot be done,
When nothing is of any use;
—At this hour when night comes down,
When night comes, dragging its long face,
dressed in mourning,
Be with me,
My tormenter, my love, be near me.

Faiz Ahmed Faiz, 1911-1984
Translated by Naomi Lazard

The Soul unto itself

The Soul unto itself
Is an imperial friend –
Or the most agonizing Spy –
An Enemy – could send –

Secure against its own –
No treason it can fear –
Itself – its Sovereign – of itself
The Soul should stand in Awe –


Emily Dickinson, 1830-1886

Det taktilas poetik

Ett grönt blad på marken

Grönt! Gott,
friskt, skönt vått!
Rik luft, mark!
Ljuvt stark,
rik saft,
stor kraft!
Friskt skönt
grönt!

Gustav Fröding (1860-1911)

Fröding har alltid fascinerat mig. Ett av skälen är hur hans dikter, efter en stunds betraktande, eller efter ett antal omläsningar, helt öppnar sig. Hur de förvandlar sig från språk till verklighet, träder in i händelsen, och blir. Hur orden i ovan framlagda dikt tillslut blir rivande stora ljud, hur växtkraften, grönskan, hörs i stavelserna, rytmen. När jag traskade hemåt igår kväll, efter en lång dag, och fullkomligt omslöts av den vältrande prunkande grönskan och berusades av den nyregnade syréntyngda parfymen, tänkte jag på Fröding. Ingen fångar dessa fluorescerande dagar som han.

Jag har sett åtskilligt

jag såg en som satt på en annans hatt
han var blek
han darrade
han väntade... vad som helst...
kriget... världens undergång..
han kunde omöjligt röra sig
eller tala
och den andre
den andre som letade efter "sin" hatt var ännu blekare
och han darrade också
och upprepade oupphörligt:
min hatt... min hatt...
och kände lust att gråta
jag såg en som flitigt läste i bladen
jag såg en som skyldrade på paraden
jag såg en som var klädd i svart
han hade en klocka
en klockkedja
en portmonnä
hederslegionen
och pincenez
jag såg en som höll sitt barn hårt i handen
och som skrek...
jag såg en med hund
jag såg en med värjkäpp
jag såg en som grät
jag såg en som gick in i en kyrka
jag såg en annan som gick ut ur en kyrka

Jacques Prévert, ur Behagliga och obehagliga dikter 1960

Ekfrasisk mästare en onsdagseftermiddag

A PORTRAIT IN GREYS

Will it never be possible
to separate you from from your greyness?
Must you be always sinking backward
into your grey-brown landscapes–and trees
always in the distance, always against
a grey sky?
Must I be always
moving counter to you? Is there no place
where we can be at peace together
and the motion of our drawing apart
be altogether taken up?
I see myself
standing upon your shoulders touching
a grey, broken sky–
but you, weighted down with me,
yet gripping my ankels,–move
laboriously on,
where it is level and undisturbed by colors.


William Carlos Williams, Ur AL QUE QUIERE! 1917
Målning av Gerhard Richter

Humoresk söndagsmorgonpoesi

EN STUDIE AV LÄSVANOR

När jag hängde över en bok
tog jag fram mina rätta tag
och en hederlig högerkrok
mot svin långt större än jag
gjorde allt utom skolan bra,
min förstörda syn fick jag ta.

Sedan, med brillorna på,
var ondskan min givna metod:
I mörkret så var jag rå
med kappa och smak för blod.
De kvinnor jag klubba' med sex!
Jag bröt isär dem som kex.

Nu läser jag inget, precis:
Snobben som sviker sin tös
innan hjälten kommer, den kis
bakom disken som är nervös
tycks alltför bekanta. Mer sprit!
Böcker är bara skit.


Philip Larkin
Ur Döden är ett moln (ellerströms), översättning: Olle Thörnvall

Sorgsamt, vackert

Dregs

This afternoon it is raining, as never before; and I
have no desire to live, my heart.

This afternoon is sweet. Why should it not be?
Dressed in grace and pain; dressed like a woman.

This afternoon in Lima it is raining. And I recall
the cruel caverns of my ingratitude;
my block of ice over her poppy,
stronger than her "Don't be this way!"

My violent black flowers; and the barbaric
and terrible stoning; and the glacial distance.
And the silence of her dignity
with burning holy oils will put all end to it.

So this afternoon, as never before, I am
with this owl, with this heart.

Other women go by; and seeing me so sad,
they take on a bit of you
in the abrupt wrinkle of my deep remorse.

This afternoon it is raining, raining hard. And I
have no desire to live, my heart!


César Vallejo
I översättning av Clayton Eshleman

där

Gå dit där aldrig förr
inte förr där förrän alltid där
var än aldrig förr
inte förr där förrän alltid där

Samuel Beckett 1986
I översättning av Magnus Hedlund

Sunday status

Rain

As the falling rain
trickles among the stones
memories come bubbling out.
It's as if the rain
had pierced my temples.
Streaming
streaming chaotically
come memories:
the reedy voice
of the servant
telling me tales
of ghosts.
They sat beside me
the ghosts
and the bed creaked
that purple-dark afternoon
when I learned you were leaving forever,
a gleaming pebble
from constant rubbing
becomes a comet.
Rain is falling
falling
and memories keep flooding by
they show me a senseless
world
a voracious
world--abyss
ambush
whirlwind
spur
but I keep loving it
because I do
because of my five senses
because of my amazement
because every morning,
because forever, I have loved it
without knowing why.

Claribel Alegría
Översättning: Margaret S. Peden