On Word Arts

Med nyfikenhet, förväntan och växande välvilja har jag, som insomningslektyr (vedervärdigt ord, men för första gången är den där insomnian ...

Hur jag älskar... att återigen kunna ta del av "den talande kanalen" P1. Det är otroligt. Alltså stundtals rörande, hur bra det ä...

Du är inte glömd. Du står bara lite längre ner på listan fortfarande. Läsaren, som är sagd att sköta om dig, ägnar timmarna åt jobböcker oc...

Jag tänker desto mer än jag skriver. Här. Särskilt mycket idag. Ingen dag på året gör mig mer exalterad. Det bara är så. Har som vanligt fa...

med de traditionella färgfläckarna i ansiktet, rullade över sågspånet som de legat i en stor modersbuk där det ännu fanns plats att leka. E...

Denna följetong i det analogas tecken. Överbelastat monopolföretag säger att vi inte var anträffbara för installation så de åkte hem och fi...

att jag var på bokmässan i natt. Önske eller Mar vet jag inte. Gick omkring där. Det faktum att jag var helt ensam tillräknas det positiva....

Såg intervjun med Jeanette Winterson ( Babel ) två gånger i rad. Skall kanske se den igen. Fast kort och trallig. Men samlade inspirerande ...

Funderar - börjar långsamt hitta tillbaka till den sysslan - över effekten av att läsa böcker riktigt långsamt och utsträckt. En eller med ...

För nu är jag här. Med lunchstunden och det djupt gröna tet. Berlin bjuder närmare trettio och genom öppna balkongdörrar hör jag hur folk g...

Ett bokskåp är fyllt, och bokhyllor är troligen snart på ingång. Sommaren pågår och jag har äntligen en dag full av antydd höstpepp. S...

Dagar rusar och fylls. Jhumpa Lahiris två inledande noveller ger välbehag och imponerar storligen i sin närvaro. Detaljer och förbigåenden ...

Gå sönder, gå hel leds av en huvudperson, en berättare, delad i två. Det är Lena, Frejas tvillingsyster, under perioden då hon tagit Freja...

Underligt att nästan en bok tro att man läser av en viss författare, besviket undrande, varför detta nu. Snart igenom Sofia Nordins Gå sön...

Tillbaka. Till Europa. Till ön och en del av böckerna. Till möjligheten att sticka över till London ett par dagar för promenade...

Head of pale gold With eyes of sky blue, Who gave you the power To make me no longer myself? , beskriver Camilleri det,  när mordoffrets va...

Först var det golvet i Burtons version av Alice. Det svartvita liksom utåtgående. Och självklart drömmarna och fjärilarna därtill. ...

Med fyra titlars erfarenhet börjar jag åtminstone ha en svag uppfattning om Simenons massiva produktion. Två vanliga och två Maigr...

Nu var det så längesedan att det känns som att jag helt kommit av mig. I bloggandet. I sysslandet med det här. Men läser gör jag, ...

Busy dagar och nästan veckor sveper förbi... Mitt indonesiska nät endast i telefonen lämnar mer att önska. Sin ken ken, som man säger här. L...

Det att kunna få tag i International Herald Tribune här är enormt tillfredsställande. Ljuva pappersformat. Och the Economist likaså. Och för...

De senaste månaderna har jag funnit ett flertal klassiker som jag även om jag absolut borde inte har haft en aning om existerade. Nä...

Slutpartierna i gode Hemingways A Moveable Feast går rakt in. I något inre.

En sådan dag, längtar mig vild efter mina böcker. Överblicken. Ryggarna. Högarna. En av våra gäster för närvarande läser Canettis förbländni...

fem Montalbanomysterier har svept förbi istället. Länge längesedan dylik frossa. Tänker, självfallet, beta av även de andra men de befi...

Funderar över kritiken och läser om Per Svensson . Tycker om spåren; allmänbildningen, läsningen av Berättelsen, konflikter eller upp...

Stefan Helgessons essä om Pramoedya Ananta Toers Burukvartett (vars avslutande del utkommit) är läsvärd. Ställer vettiga frågor, belys...