tag:blogger.com,1999:blog-5361838079389316235.post4853220768363699287..comments2013-12-22T09:20:08.747+01:00Comments on On Word Arts: Om frid att läsaOn Word Artshttp://www.blogger.com/profile/18191131995168296480noreply@blogger.comBlogger2125tag:blogger.com,1999:blog-5361838079389316235.post-35481727896283361462009-08-31T13:48:30.262+02:002009-08-31T13:48:30.262+02:00Du beskriver läsningen så bra. Tycker särskilt om:...Du beskriver läsningen så bra. Tycker särskilt om: "Användningen av det semantiska minnet". Visst är det så. Och jag tror att du har helt rätt. Det är inspiration, luft man/du/jag behöver. Det var precis det som hände när jag började läsa en helt ny bok igår. Jag har de senaste veckorna ägnat mycket tid åt jobb- och studieläsning, vilket visserligen varit både roligt och lärorikt, men ibland behöver man bara få lov att spontant välja eller nöjesläsa. Samma dränerande verkan som halvlästa böcker och pliktutläsning med andra ord. Jag brukar, vid läströtthet, försöka välja något som bryter av mot det man mest läser. Istället för Cooper, Larsson och Roche, och de tabuexperiment dessa författare innebär, fick jag igår ge mig in i en klassiskt snygg berättelse med spänningstoner. Mycket trevligt. Så jag tar dig på orden och undviker en vit vecka.On Word Artshttps://www.blogger.com/profile/18191131995168296480noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5361838079389316235.post-4709690806424533022009-08-31T11:32:04.321+02:002009-08-31T11:32:04.321+02:00Läsning på riktigt är ju inte endast avkodning. De...Läsning på riktigt är ju inte endast avkodning. Det <i>går</i> att läsa högt utan att man är medveten om att man läser. Det går att göra tyst också, förresten, så där som du beskriver – att följa bokstäverna med blicken. <br /><br />Men för att verkligen förstå krävs något helt annat. Närvaro. Användningen av det semantiska minnet.<br /><br />Och för att komma ihåg, ta till sig, tolka och göra boken och det den skildrar till sin egen upplevelse krävs egentligen oerhört mycket kognitiv kraft. En del böcker tar ju inte lång tid att ta sig igenom för att de i sig är svårlästa, med överlastat språk eller komplicerad handling, utanför att de beskriver en värld, en tillvaro, en relation som man som läsare behöver fundera mycket på för att begripa. Läsutmattning är kanske snarare en fråga om att man fått för många intryck. Man är mättad, liknöjd och däst. Så upplever jag det i alla fall, när jag drabbats av detta tillstånd. <br /><br />När jag drabbas av läsleda, eller läströtthet har en läsfri vecka inte fungerat för mig. Det som brukar fungera är att jag struntar i alla halvlästa böcker där jag har kört fast, och tillåter mig att botanisera vilt i en bokhandel eller på ett bibliotek (eller i någon annans bokhylla), tills läslusten återvänder. Ibland kommer jag aldrig tillbaka till de halvlästa böckerna som stal min inspiration. Ibland gör jag det, och läser ut dem av plikt. Ibland av lust. <br /><br />Därmed är väl inte sagt att en vit vecka inte kan fungera för andra läsare.Vixxtoriahttps://www.blogger.com/profile/15391728759305139064noreply@blogger.com